Ajsing bajsing!

Efter tre dagars väntan var det äntligen dags för tömning av tarmarna.

Jag väntade tills jag var riktigt redo att sätta mig på toaletten för att inte slösa massa tid på att sitta där och vänta. Egentligen väntade jag på tok för länge: Jag satt och vaggade fram och tillbaka på datorstolen tills jag var nära att skita ner mig, DÅ tog jag iPhonen och satte mig på porslinstronen.
Jag trodde det skulle vara en snabbtömning, dvs en racerbajs:
"1) Sätta sig ned
2) Skriva ett twitter-inlägg
3) Torka sig
4) KLART!"

Jag trodde fel.

De första plopparna gick som smort. Sist (men absolut inte minst) kom en jätte bajs-boll och jag fick för tusan hålla mig för att inte skrika "HJÄLP! Jag bajsar sönder mitt anus!" eller SMS:a Yvette i panik.
Det gick långsamt och var mycket smärtsamt. Att föda barn måste vara i samma liga. Jag började se rubrikerna framför mig: "Aftonbladet: UNG FLICKA DOG PÅ TOALETTEN - Carola kommenterar: Det är så okristligt vad hon höll på med där inne!" eller "Expressen: SKET IHJÄL SIG - Vännen: Hon dog görandes det hon älskar mest"

Tillslut tänkte jag att det får bära eller brista (ihh!) så jag krystade så mycket jag bara kunde, och äntligen kom friheten. Nu måste jag ta en cigarett för det var så ansträngande.

/Arlene